Meija

Blacksmith Hill´s  Hole in One – Meija

e: Tinchen´s Christmas Claus  u: Run on Top Kimbi

Min efterlängtade lilla valp…

Allt eftersom jag blev mer och mer tänd på agility och mer och mer tävlingsbiten så började tankarna gro om en ny hund… Moa har kass hoppteknik och är 25 cm hög och har Sveriges kortaste ben. Manneliten har ju sina krumma framben, men förhoppningen är att han ska hålla länge till, men jag ville ha mer och jag ville ha något som va bara mitt från början. En russell visste jag att det skulle bli, försökte få in tankarna på annat håll ett tag, men föll hela tiden tillbaka på terrier. De passar mig och mitt temprament bra. Kan inte ha en hund som gör i byxorna om matte har pms. Ville ju dock försäkra mig om benlängden denna gång, även om valparna efter Moas dotter lockade ett tag.

En parson skulle jag ha!!  Efter flera turer fram och tillbaka så kom jag av en händelse in på Blacksmith Hill´s hemsida. Jag föll för utseendet på föräldrarna och de hade ”det” uttrycket jag vill ha. Jag ringde och pratade med Carina och vi pratade säkert en timma och jag fick en sån härlig känsla i magen… Pappan till kullen visade sog vara släkt med Moas mormors dotter, han är intypad parson 2007. Med mungiporna från öra till öra styrde vi kosan mot Ucklum Stenungssund. Valparna va sex veckor gamla och jag hade fem tikar att välja på, helt perfekt! Båda föräldrarna va helt ljuvliga och det kunde inte ha känts bättre!

Valparna såg till en början väldigt jämna ut och jag trodde jag hade en omöjlig uppgift framför mig. Jag hade bestämt mig för att jag helst ville ha en strävhårig men det va också det enda… Vi stannade några timmar och jag lekta och ”testade” valparna lite på mitt eget sätt. ”Ettan” fångade mitt intresse med sin glatt viftande svans och sin trygga utstrålning. Hon kampade med mig och kunde va ensam med mig i köket och fortsätta leka, hela tiden med svansen viftandes… hon parkerade sig efter leken i min famn och somnade gott, hon knep en plats i mitt hjärta den förmiddagen.

Nu har hon varit här hemma hos oss en vecka och det har gått över förväntan! Moa va inte överförtjust i början, men nu vet de var de har varann och allt fungerar jättebra! Hon är följsam, självsäker utan att vara för självständig, trygg i nya miljöer trygg med folk. Sover gott på nätterna i egen säng, myser och gosar för att i nästa sekund busa och kampa som en hel terrier! Jag tänker ta vara på den här valptiden, inte sätta krav på mig själv eller Meija mer än vad som är nödvändigt. Får så dumma tankar ibland att jag inte kan, jag kommer säkert misslyckas. Jag ska göra mitt bästa för att hon blir en trygg hund som trivs i alla situationer jag utsätter henne för. Vi ska leka, vi ska ha kul och vi ska träna med måtta! Ser fram emot ett liv tillsammans med denna lilla guldklimp..

1 Response so far »

  1. 1

    Mamsingen said,

    Ni kommer att få ett alldeles underebart liv tillsammans du och Meija, det är jag helt övertygad om. Manne, Moa & vi kommer att heja på och följa er med spänning! Puss!


Comment RSS · TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: